Nu har jag duschat. Den här dagen har gått så jävla fort, har inte hängt med alls.

Idag har jag ätit:

En rostad macka med skinka

En portion ris med thaimat

Tre koppar te

Provade ett par shorts som satt ganska tajt runt låren i somras. De var lösare nu. Eller inbillar jag mig? Jag ser ingen skillnad i spegeln...

Nu ska jag koka lite ägg, äta ett nu och ett till frukost till imorn.

Godnatt och sov gott!

Vi ska äta på restaurang ikväll. Nä, inte ikväll klockan fyra. "Så kan man äta mackor på kvällen sen". Fyfan. Jag försöker och försöker, men det går ju inte. Hur gör man? Jag vet att jag kommer hetsa, eller inte hetsa. Men äta, normalt Jag ska inte äta normalt just nu, jag ska ner. Jag ska väga 57 imorn.

Varför kan inte alla bara lämna mig ifred. Hur känns det att vara i koma? Vissa säger att det är hemskt medan andra har underbara drömmar hela tiden. Jag vill också bort. Orättvist. Äta, äta, äta kommer det bli idag, jag känner det på mig. Dagen är redan fail fast det inte ens har börjat än. Jag är svag.

Jävla sopa.

Utdrag ur min dagbok 7/12 - 09

Jag känner mig tom. Som att absolut ingenting spelar någon roll. Jag vill bara begrava mig själv i en vecka och inte prata med någon. Ingen förstår. Samtidigt får jag dåligt samvete, de vill mig så väl, de är snälla och jag älskar dem. Men de har också skapat det här. De är en källa till att jag känner såhär.

Varför ska allt vara så himla svårt? Vill tillbaka till tiden när man var liten, då föräldrarna betydde allt och man inte brydde sig om hur man såg ut, hur smal eller hur populär man var. Jag säger det här ofta men jag menar det verkligen. Jag orkar snart inte mer. Det känns som om jag går försiktigt på en tunn, tunn tråd som snart kommer brista. Jag vet inte vad som händer om tråden brister. Jag har aldrig öppnat upp mig för någon, alltid låtsas vara glad och skratta. Inbillar mig själv att jag är glad. Duktig flicka. Tänk om jag skulle göra något. Något drastiskt. Undra vad som skulle hända?

Är jag lycklig? ... nej.

Jag var så jävla ledsen när jag skrev det här. Tror inte något särskilt hade hänt men jag grät verkligen. Vet inte riktigt varför jag skrev det här inlägget men jag kände väl att jag ville dela med mig.

Jag har aldrig sagt att jag har anorexia, det har jag inte. Jag vill bara gå ner i vikt och jag tycker det är bra att skriva upp vad man äter så att man inte äter för mycket.