Jag vet att det här är lite löjligt men jag måste bara få det ut mig. Jag HATAR bloggar som har musik på när man kommer in på deras bloggar! Om man dessutom har skithögt ljud på så får man också hjärtslag och en hel familj som kastar sig in i ens rum och frågar vad man håller på med eftersom man är så skärrad att man inte hittar X-knappen i hörnet för att stänga ner rutan.

Jag vet inte varför man har musik på i bakgrunden. Tror man att folk ska: "Ååh, vilken underbar och rolig blogg som inte tror att jag kan välja själv om jag vill ha musik på eller inte. Men, är det inte Bumbibjörnarna? Min älsklingslåt!"

Nä, det enda man gör är att stänga ner rutan snabbt som fan och aldrig mer gå in på den där bloggen.

Phu, då fick jag ut det. Människor är allt bra dumma ibland, tycker jag.

Japp, jag har gått ner ännu mer. Nu väger jag 60,6 kilo. Alltså, sen förra veckan har jag gått ner 0,9 kilo. Är det.. bra? I don't know men jag är gladis i alla fall! Bättre än att ha gått upp.

Nästa vecka är målet i alla fall under 60 och jag tror jag kan uppnå det om jag tränar en eller två gånger den här veckan, men ni känner ju mig (eller egentligen inte) så ni vet ju att det inte kommer hända... fast om jag får med mig min kompis E, hon vill också börja träna, då kommer det gå mycket lättare och vara mycket roligare! Jag får tvinga henne.

Idag är det vägning, jiho? Vet inte, vet inte om jag har gått upp eller ner eller står på samma vikt, dock äter jag ganska lite nu för att vara mig så jag kommer bli sur om det visar sig att jag har gått upp... Hoppas, hoppas under 60 kg.

Jag byter från mamma till pappa idag, jobbigt. Jag hatar att hålla på såhär, längtar tills jag flyttar hemifrån så att jag i alla fall bor någonstans. Nu känns det som att jag bor i en resväska, faktiskt, man hinner aldrig plocka upp grejerna innan man ska tillbaka och precis när man bott in sig och känner sig hemma, ska man iväg igen. Vilken jävla liv. Men det får man väl ta om man vill bo med båda föräldrarna antar jag.

Är det inte konstigt att jag har bättre kontakt med min mamma som missbrukade alkohol och sket i oss så många år? Under de åren tog pappa och mormor hand om alla oss barn. Ändå skulle jag välja mamma om jag vill anförtro mig åt någon, det är henne jag får skrattanfall med och det är henne jag pratar killar, kompisar och andra saker med. Inte pappa. Är inte det riktigt konstigt?